509 Bandwidth Limit Exceeded

explain point spread in betting

Gambler's Book Club, Las Vegas. 685 gillar · 6 pratar om detta · 46 har varit här. The world's largest independent gambling book store. 3000+ books in...
Utveckla dina kunskaper och färdigheter med våra instruktionsfilmer och intervjuer med experter.
The largest “official” income stream for a CFD-provider is the spread. no one makes the spread but when it comes to a CFD or a Spread Bet the. 4 % on the 90,000 SEK which it has lent to you meaning roughly 10 SEK per night... For each full point that Ericsson would drop he would lose 13.4 % of his.

Play >>>

509 Bandwidth Limit Exceeded

15 oktober Nikolas Santikos: Pricing Spread options on Swaps.. 26 mars Per Hallberg: On the coverage time of a point in a one-dimensional growth process.
Utveckla dina kunskaper och färdigheter med våra instruktionsfilmer och intervjuer med experter.
Översätt spread på EngelskaKA online och ladda ner nu vår gratis översättare. on in spread betting; Spread (rational trigonometry), the measure of line inclination in. Temperature-Dewpoint spread, dew point depression; Two-page spread a.. to puff; to pause, to hesitate Plast = n. what is spread out Plwca = n. a spread;.
Sure, I want to spread my ideas as widely as possible to make the world a better place,. the dips with no plan B, implicitly betting on selling to a bigger fool at just the right time. I agree about your points about productivity.

Play here >>> explain point spread in betting

Video

How Point Spread Betting Works

Play online >>>

Autonomous sensory meridian response – Wikipedia

509 Bandwidth Limit Exceeded

Jag skulle helst vilja läsa betydligt mer skönlitteratur än vad jag tagit mig tid till på senare år.
Några skönlitterära böcker har det i alla fall blivit under 2018, och här kommer en lista över dem eftersom jag inte för bok!
När jag någon månad tidigare läste tänkte jag att det nog är en filosofisk inriktning som bättre uttrycks i skönlitterär form än med regelrätt analys.
Erlend Loe, som är en av mina favoritförfattare, känns som en samtida skönlitterär existentialist, något som Muleum exemplifierar fint.
Boken är en av hans bästa, och den har drag av - vilket är bland det bästa beröm som jag kan ge en roman.
Ett extra plus i kanten för att den gick så oväntat lätt att läsa på norska.
En finstämd skildring av ett liv som universitetslärare i den amerikanska södern under 1900-talets första hälft - ett liv som ständigt kantas av motgångar men som ändå på något vis, när vi når fram till dess slut, känns stort och vackert.
Något annat än högsta betyg åt denna ungdomskärlek som jag nu läste för femte gången vore givetvis ett svek.
Denna skildring av ensamhet, klasstillhörighet och det undanskuffade livet som älskarinna åt en gift man känns väldigt sann.
Ett stort och imponerande romanbygge om ett amerikanskt levnadsöde och de långtgående följderna av en personlig katastrof i samband med ett dödligt terrordåd i New York.
Ett stort och imponerande romanbygge om ett amerikanskt levnadsöde och de långtgående följderna av en personlig katastrof i samband med ett dödligt terrordåd i New Jersey.
Den här boken gör anspråk på att sanningsenligt återge ett faktiskt samtida händelseförlopp, och det är därför tvivelaktigt om boken platsat på denna lista, men jag tar med den ändå eftersom dess dramaturgi väldigt mycket är romanens.
Suhonen skildrar Håkan Juholts korta tid som socialdemokratisk partiledare, click lyckas med att ge både ett nyanserat porträtt av Juholt vilket får mig att nästan skämmas en smula över och en skakande bild av partiets interna och i många fall mycket fula maktstrider.
Här behandlar Bohman teman liknande dem i Den andra kvinnan, men i akademisk miljö.
Boken är klart läsvärd, men jag föreställer mig att den hade vunnit på om hon inte forcerat handlingen så hårt utan istället stannat upp lite mer i person- och atmosfärsskildringar.
Hennes frikostighet med detaljer, som passar så bra i serierutan, gör att romanen helt enkelt blir för tjock i förhållande till dess innehåll.
Författaren frossar i fyndiga tidsreseparadoxer, men med en flåsighet som man snart blir lite trött på.
Om denna bok kommit till som hämnd eller som ett slags självterapi kan jag inte säga säkert, men för mig blir den skruvade dialogen varken stor litteratur eller ens hygglig underhållning.
Den här explain point spread in betting är så bottenlöst dålig att den inte rimligtvis kan placeras inom någon anständig betygsskala, och jag går därför utanför skalan och ger den betyget 0.
Jag har inte bokstavligen läst den, men väl hört den i sin helhet, i uppläsning och obamhärtigt noggrann dissekering i poddenvilken blir intressant inte genom boken i sig, utan genom den av allt att döma sanna ramhandlingen och den moraliska frågeställning som den väcker: hur långt är det egentligen OK för en vuxen man att gå i sin reaktion på traumat att hans pappa plöstligt börjat skämma ut sig genom att skriva och ge ut usel porr?
Mannen som framträder i nedanstående video 1 är USA:s president, och kommer så att vara fram tillvarefter.
Imorgon är det julafton.
För alla er som ännu inte köpt någon julklapp åt mig och finner att saken försvåras av att jag inte publicerat några önskelistor presenterar jag härmed, som en liten hint, 1 följande vackra tidskriftsomslag av tecknaren : 1 Skojar bara - inte skall ni ge mig några böcker eller andra julklappar!
Lägg istället pengarna på ett bidrag till exempelvis eller något på.
Den 5 oktober i år medverkade jag i två paneldiskussioner på en konferens i Sigtuna arrangerad av nätverket ; se de båda videofilmerna nedan.
Den första av dessa bar rubriken "Medvetandet, artificiell intelligens och människosyn".
Mina medpanelister i den diskussionen var Carl Reinhold Bråkenhielm och Åsa Wikforss, vilket betyder att panelen hade exakt samma sammansättning som vid ett möte i Stockholm med Katharinastiftelsen vars videoupptagning jag anslagit.
Ämnet för diskussionen i Sigtuna överlappar med det i Stockholm, men det kom ändå att få en ganska annorlunda inriktning tack vare vårt fokus på frågan om huruvida maskiner kan ha medvetande.
Den andra paneldiskussionen i Sigtuna rubricerades "Transhumanism - tekniken som frälsningsväg?
Regeringens nya forskningsproposition, kalladsom presenterades i förra veckan, är inte alls bra, med dess ensidiga fokus på innovation och industrisamverkan.
I Svenska Dagbladet idag sätter nio företrädare för Kungliga Vetenskapsakademien - inklusive yours truly - ned foten, och förklarar under rubriken vad som är fel med regeringens förslag.
Så här inleder vi vår debattartikel: Innovation 400, samverkan 207 och utmaning 143.
Så många gånger förekommer de här orden i regeringens nyligen offentliggjorda forskningsproposition.
Man kunde tro att den har blivit felrubricerad, att det snarast är en innovationsproposition som lagts fram.
Detta, särskilt som orden samhällsvetenskap, grundforskning, humaniora samt naturvetenskap bara används 15-4 gånger — i fallande ordning.
Ordfördelningen säger verkligen något om vad som betonas i den här propositionen, för trots att den förstås innehåller en hel del åtgärder som rör vetenskapens villkor, framstår förslagen i hög grad som instrumentella för det överordnade ändamålet att främja den svenska industrins konkurrenskraft via innovationer i ordets snäva patentmening.
Därför återfinns inte mycket om hur regeringen med politiska medel vill bidra till att skapa så gynnsamma villkor som möjligt för den vetenskapliga kunskapsutvecklingen.
Vi finner inget substantiellt om vad regeringen vill göra för att skydda och stärka en akademisk kultur där forskarna stimuleras att ställa så bra frågor som möjligt och där de ges rimligt med tid att hålla fast vid dem trots ideliga skiften i vad som fångar och oroar politiker och medborgare, så att de kan ge verkligt hållbara och långsiktigt användbara svar på sina och medborgarnas frågor.
I propositionen tar regeringen sin utgångspunkt i vad den uppfattar som ett växande kvalitetsproblem i svensk forskning, att Sverige på senare år har förlorat positioner i den internationella tävlingen om andelen högciterade artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
Därefter föreslår den en höjning av det statliga forskningsstödet med sammanlagt knappt 2 miljarder kronor, varav den allra största delen kommer de sista åren, det vill säga kanske inte alls och hur som helst ändå inte som någon höjning i reala termer.
Den fria forskningen ägnas några hövlighetsfraser, men till allra största delen fördelas medlen någorlunda jämnt mellan ett stort antal paket med öronmärkta, strategiska satsningar och en höjning av universitetens basanslag som är villkorade på ett sådant sätt att de är betydligt mindre fria än de ser ut att vara.
Det vore rimligt att anta att regeringen tror att detta paket ska lösa de kvalitetsproblem som redovisas i början, att Sverige som följd av satsningarna ska flytta uppåt i citeringslistan.
Eller skulle propositionen bli densamma oavsett?
Har förslagen över huvud taget något med de möjligen sviktande citeringarna att göra?
Tror regeringen själv på kopplingen?
Den centrala våldtäktsscenen i filmen från 1972 var verklig: den då 19-åriga huvudrollsinnehaverskan Maria Schneider hade inte givit sitt samtycke för scenen, och blev utsatt för ett autentiskt övergrepp av den 48-årige Marlon Brando.
Han bebrättar hur han och Brando kom överens om att överrumpla Schneider med sexövergreppet, för att på så vis få en maximalt realistisk reaktion från henne.
Bertolucci förklarar att han känner skuld över det inträffade, men att han inte ångrar det, eftersom konsten behöver vara fri.
Jag är inte kompetent att ta ställning till om konsten blir som allra bäst då den inte begränsas av hänsyn till exempelvis människors rätt att slippa bli våldtagna, men även om vi för resonemangets skull accepterar att så skulle vara fallet, så kan jag inte acceptera Bertoluccis försvar av hans och Brandos agerande, ty.
Skam över Bertolucci, och skam över Marlon Brandos minne!
Jag kommer aldrig mer att se någon film av eller med någon av dem, och jag kommer aldrig mer att kunna se deras namn utan att reagera med vämjelse och vrede.
Inom journalistiken finns det av Erik Fichtelius myntade begreppetsom med dennes egna ord går ut på att.
Detta är ett urbrett ideal bland nyhetsjournalister, och jag tror att det ligger mer än ett korn av sanning i tanken att journalistiken - i betydelsen högkvalitativ förmedling av sanna och relevanta nyheter - riskerar att både ta skada och förlora i trovärdighet då allehanda nyttoöverväganden får lov att avgöra vilka nyheter som skall förmedlas.
Likväl ansluter jag mig inte till konsekvensneutralitetsidealet, ty.
Jag är sedan 20-årsåldern starkt påverkad av den ungersk-svenske cancerforskaren och författaren syn på vetenskap.
Frågan om vilka omständigheter som fungerar som grogrund till god forskning återkommer han ofta till, och exempelvis i Korpens blick från 1998 framhåller han att forskarens kreativitet fungerar fullt ut enbart när denne har sökandet efter sanningen för ögonen och inget annat, och att hen därför bör isolera sig från funderingar om forskningens nyttoaspekter och samhälleliga konsekvenser.
Retoriskt utbrister han i ett par jämförelser: Kräver man av en slaktare att han skall fundera över köttätandets etiska berättigande medan han utför sitt yrkesarbete?
Och hur ofta grubblar flygvärdinnor över bullerskador eller luftföroreningar som orsakas av flygtrafiken?
Jag tror det ligger en del i Kleins tankar som är mycket populära inom vetenskapssamhället om hur förutsättningarna för vetenskapliga framsteg är bäst då forskningen inte kontamineras av nyttoöverväganden, men på senare år har jag likväl kommit att distansera mig från hans maning till isolering från sådana.
Jag anser att alla människor - forskare lika väl som slaktare, flygvärdinnor, konstnärer och journalister - är skyldiga att beakta konsekvenserna av sina handlingar och låta dessa bli vägledande för vad de gör.
Och Kleins maning blir därmed oacceptabel, ty.
Denna iaktagelse ställs på sin spets i och med observationen att vetenskapliga framsteg kan och troligtvis kommer att få omfattande konsekvenser för hela mänskligheten, inte alltid nödvändigtvis till det bättre, utan också till det sämre, vilket om det vill sig illa kan innebära vår undergång.
I min bok utvecklar och konkretiserar jag denna tankegång, och manar till framsynthet, för att vi på så vis explain point spread in betting maximera chanserna att skörda vetenskapens godaste frukter samtidigt som vi undviker de värsta rikerna.
Bland forskarkollegor upplever jag dock ofta ett motstånd mot detta, som tar sig uttryck i en benägenhet att inte vilja se moraliska överväganden som relevanta för den egna verksamheten; för detta söker man ofta stöd i den bristfälliga kleinska tankegången.
Det är hög tid för dessa kollegor att lyfta huvudet ur sanden och tänka om!
Malmö högskolamen jag känner mig uppriktigt sagt tveksam till om de i praktiken rör sig i rätt riktning.
Det fall av som jag uppmärksammade häromåret kan möjligen överses med som ett enstaka olycksfall i arbetet.
Värre är det med deras hantering av lokalfrågor, och då i synnerhet hur 500 av lärosätets anställda mestadels lärare och forskare.
Och inte vad för slags kontorslandskap som helst, utan det som går under den trendkäcka benämningen aktivitetsbaserad arbetsplats.
Idén är att de anställda inte längre har egna kontorsplatser, utan har att välja en ledig sådan vid ankomsten till arbetsplatsen på morgonen.
Om jag förstått det hela rätt så syftar ordet aktivitetsbaserad på att det därmed går att ta hänsyn till vilken aktivitet man under dagen avser ägna sig åt, när man väljer kontorsplats.
Om jag avser fila på en artikel kanske jag vill sitta nära fönstren åt söder, och om jag istället avser rätta tentor kanske jag vill sitta på ett mer undanskymt ställe - eller vad för slags överväganden det nu kan vara frågan om.
Detta är och nu tillåter jag mig ett understatement knappast idealiskt för ett lärosäte som aspirerar på att kalla sig universitet, ty en stor del av vad som gör ett universitet till ett universitet är lärarnas och forskarnas fysiska närvaro.
En annan sak som karaktäriserar den akademiska miljö som gör ett universitet är enligt min mening och nu tar jag risken att framstå som den 1900-talsmänniska jag faktiskt är förekomsten av böcker.
Många böcker, bokhyllor dignande av böcker!
Vilket dock i stora drag tillintetgörs på en aktivitetsbaserad arbetsplats.
I detta sammanhang vill jag återge en anekdot som min gode vändocent vid Malmö högskola, berättat.
I samband med en omflyttning några år före lanseringen av den aktivitetsbaserade arbetsplatsen fick han tillfälle att växla några ord med den Birgitta Wickman, lärosätets fastighetschef, som kommer till tals i de ovan länkade artiklarna i Universitetsläraren och Sydsvenskan.
Jag pekade på alla de lådor som stod bakom min arbetsplats.
Jag tycker att anekdoten träffsäkert illustrerar det allvarliga problemet med förekomsten av chefer okunniga om kärnverksamhetens själva essens, och Björn gör själv en liknande reflektion.
Man kan fråga sig om införandet av det antiakademiska systemet med aktivitetsbaserad arbetsplats enbart är ett lokalt Malmöproblem, eller något som riskerar sprida sig genom landet.
Dessvärre finns tecken på det senare, och att mitt eget lärosäte Chalmers är i akut fara.
Vår rektor Stefan Bengtsson var nämligen rektor vid Malmö högskola då det avgörande beslutet där om aktivitetsbaserad arbetsplats togs, och här på Chalmers kämpar med näbbar och klor för att undslippa hans planer på att utsätta dem för något liknande.
Enligt mina sagespersoner har Stefan anfört att konceptet är trendigt vid amerikanska universitet och att det stimulerar samarbete.
Jag önskar att han tar sig en funderare på om det verkligen kan stämma att samarbete stimuleras av en fysisk arbetsmiljö som är så dålig att de anställda väljer bort den och istället arbetar hemma.
Den tillträdande amerikanske presidenten Donald Trumps mest kända utspel i klimatfrågan har tidigare varit hans ur luften gripna påstående om att klimatförändringarna är en bluff av kineserna med syfte att skada amerikansk exportindustri: Sedan Trump vad som kan uppfatttas som ett avståndstagande från den tidigare "kinesisk bluff"-ståndpunkten och en allmän uppmjukning av hans syn på klimatfrågan, har det föreslagits även att vi av strategiska skäl försiktigt explain point spread in betting applådera hans omsvängning, hellre än att hacka på honom för hans inkonsekvens.
För min del känns det dock inte aktuellt med någon sådan inrättning i ledet och jag passar i sammanhanget på att rekommendera Masha Gessensoch särskilt hennes "Rule 2: Do not be taken in by small signs of normality".
Ni vet, det har varit varmt förr.
He was a great engineer, scientist.
He was a great guy.
Det amerikanska valresultatet är en katastrof, på område efter område varav klimatfrågan bara är ett, och jag instämmer dessvärre i min Uppsalainitiativet-kollega Lars Karlssons sammanfattande omdöme att det innebär att.
But he should never have said that he was going to do that in the first place.
But he should never have said that he would do that in the first place.
He said that he would have an "open mind" on climate change.
But that should always have been his position.
You don't get a pat on the back for ratcheting down from rabid after exploiting that very radicalism to your advantage.
Unrepentant opportunism belies a staggering lack of character and caring that can't simply be vanquished from memory.
You did real harm to this country and many of its citizens, and I will never - never - forget that.
Yes, you will be president, but you will not get any breaks just because one branch of your forked tongue is silver.
Trump, we will not all just get along.
For as long as a threat to the state is the head of state, all citizens of good faith and national fidelity - and certainly this columnist - have an absolute obligation to meet you and your agenda with resistance at every turn.
Är autenticitet viktigt, eller är det bara upplevelsen av autenticitet som betyder något?
Se även den senare bloggpost som bär rubriken.
I onsdags gick jag omkring i snökaoset i Stockholm med en känsla av overklighet och fasa, sedan jag tidigt på morgonen fått utfallet i det amerikanska presidentvalet klart för mig.
Att fundamentala värden som demokrati och fred inte längre kan tas för givna är en svårsmält tanke vars aktualitet sakta smugit sig på oss på senare år, men i onsdags tog den ett jättekliv framåt, vilket gör ont.
Men dagen slutade ändå i ett bättre stämningsläge, tack vare ett spännande samtal med två professorskollegor: filosofen och religionsvetaren.
Rubriken för vår paneldiskssion var "Robotar och artificiell intelligens - hot eller möjlighet?
Hela det 90 minuter långa samtalet videofilmades: Bänka er framför TV:n ikväll!
Då kan ni nämligen se mig delta i ett studiosamtal om den artificiella intelligensens framtid, tillsammans med datalogerna och i SVT:s.
Kunskapskanalen idag lördag klockan 20:00 - bästa sändningstid!
Repris i samma kanal söndag 22:30, måndag 19:30, och fredag 21:50, samt.
I programtablån beskrivs temat för vårt samtal så här: Artificiell intelligens är inte längre en framtidsfantasi.
Redan i dag finns artificiell kontorspersonal som består av datorer med grafiskt animerade ansikten.
Framtidens doktor kan vara en artificiellt intelligent robot; redan nu löser superdatorer medicinska problem.
Men är det bara bra att vi lär datorer att tänka själva?
Kommer framtidens robotar att bli smartare än människor?
Fysikern Stephen Hawking har till och med varnat för att supersmarta robotar kan bli mänsklighetens undergång.
Om det inte klippts bort kommer ni som bonus att få höra mig säga några väl valda ord om Donald Trump.
Jag vet såklart att det inte är konstruktivt att, inför den livsfarliga dumpopulismens framgångar, rycka på axlarna och säga att folk är väl idioter - som i nedanstående video.
Bättre då att på allvar försöka sätta sig in i hur dessa väljare tänker, somoch.
Denna dystra morgon ger jag dock efter för frestelsen, och jag tycker faktiskt att Robert Gustafssons och Henrik Schyfferts sketch erbjuder en relevant historisk parallell.
I morgon går amerikanerna till valurnorna.
Om det vill sig väl löser de det första av de båda mycket allvarliga bekymmer som de själva och resten av världen idag står inför: 1 Trump.
Mycket kan sägas om detta, om Trumps direkt fientliga inställning till alt vad miljö- och klimathänsyn heter, om destabiliserandet och raserandet av mödosamt uppbyggda internationella relationer, om den misogyni och den rasism som skulle fortsätta att spridas i USA med förebild och uppmuntran från allra högsta ort, och om det ena med det tredje.
Men det allra värsta är ändå att världens största kärnvapenarsenal skulle hamna i händerna på en befälhavarenågot som mycket väl kan innebära slutet för hela vår civilisation.
Hans arga väljare finns kvar, det kommer nya presidentval och nya paralamentsval, och den västerländska demokratin befinner sig under starkt tryck.
Om vi inte finner sätt att kanalisera detta folkliga missnöje fredligt och konstruktivt och ingen vet ännu riktigt hur detta skall gå till är vi illa ute.
Men first things first: nu gäller det att vi klarar oss undan 1.
Och för den som har en timme över i kväll eller i morgon rekommenderar jag den underbara filmen Michael Moore in Trumpland, som formar sig till ett enda långt valtal för Hillary Clinton, känsloladdat, formidabelt och faktiskt ett av de bästa politiska tal jag någonsin hört.
Här är den officiella trailern, men läsare i Sverige.
För snart fem år sedan - en anspråkslös liten berättelse med inslag av såväl kärleksnovell som science fiction.
Idag bjuder jag på den minimalt redigerad i repris.
Skälet till att jag just nu drar fram den igen skall jag förklara efteråt.
Vasrsågoda: Låt oss föreställa oss att vår teknikutveckling de senaste decennierna gått mer i linje med vad jag hoppades på när jag var i 12-årsåldern.
Stora delar av solsystemet är koloniserade, och själv befinner jag mig på Mars för en längre serie gästföreläsningar om probabilistisk metafysik på Mare Erythraeum-universitetet.
Persontrafiken mellan planeter underlättas av den teleporteringsteknik vi utvecklat.
Min kära hustru M har sitt arbete att sköta hemma på Jorden, men när arbetsveckan är över ger hon sig av för att sammanstråla med mig på Mars.
Dock undviker hon den årslånga och besvärliga rymdskeppsresan, och beger sig istället till den lokala teleporteringscentralen i Frölunda.
Där scannas hennes kropp, atom för atom, varefter informationen med ljusets hastighet skickas till en teleporteringscentral på Mars, där hennes kropp rekonstrueras, åter atom för atom, samtidigt som kroppen nere på Jorden bryts ned i sina beståndsdelar.
Sedan hon väckts ur sin narkos beger hon sig glad i hågen till Restaurang Milliways - en av de flottaste krogarna på hela Mars - där vi stämt träff för en mysig fredagsmiddag med levands ljus och.
Maten och vinet smakar utmärkt, och vi hinner prata om både det ena och det andra.
Sedan vi snabbt avhandlat våra respektive vedermödor ganska lindriga sådana på jobbet den gångna arbetsveckan, övergår vi till trevligare ämnen: intrigen i den film vi såg tillsammans förra helgen, snöfallet som rapporteras från den välkända vintersportort i Jämtland där vi planerar att semestra i nästa månad, och nostalgiska minnen från vår tid tillsammans som unga nyförälskade doktorander på tidigt 90-tal.
Just som vi har det som trevligast dyker den burduse och djupt fördomsfulle Mr D upp, oinbjuden, och frågar mig hur jag kan sitta och vänslas med kvinnan framför mig, som han påstår inte alls är min käresta utan en dubbelgångare och en bedragerska.
Både M och jag blir mäkta upprörda över detta bisarra påstående, men jag lyckas i alla fall samla mig till ett någorlunda hövligt tonfall då jag ber Mr D motivera sig.
Jag anmodar honom att peka ut vad som skiljer den M jag har framför mig från den "riktiga" M som han yrar om.
Någon sådan skillnad säger han sig dock inte kunna peka ut, men han framhärdar ändå med sitt påstående.
Jag kan nu inte längre hålla mig lugn, utan tar tag i hans skjortkrage och väser åt honom att antingen skaka fram något belägg för sitt påstående, eller ta sitt pick och pack och ge sig av.
Även Mr D tappar nu besinningen och ryter åt mig att den riktiga M befinner sig på Jorden.
M förklarar upprört att hon visserligen var på Jorden så sent som i eftermiddags, men att hon sedan tog teleportern hit till Mars.
Mr D kontrar med hon omöjligt kan vara den riktiga M, eftersom hon består av ett helt annat stycke materia - helt andra atomer än den riktiga M vars kropp skändligen destruerats på Frölunda teleporteringscentral.
Smockan hänger nu i luften från båda håll, men innan de dörrvakter som M tillkallat hinner fram för att stoppa det hotande tumultet lyckas jag i alla fall få fram att den personliga identiteten omöjligtvis kan ligga i en specifik uppsättning atomer, ty dessa byts ju ständigt ut i våra kroppar, och den M jag idag alltjämt älskar skulle, oavsett om hon idkat strikt avhållsamhet från teleportering, blott ha en försumbar mängd materia gemensam med den M som jag i borgmästarens närvaro 1996 lovade att älska i nöd och lust.
Det som skedde vid teleporteringen var blott ett snabbare utbyte av atomer än vanligt, och en så godtycklig sak som atomutbyteshastigheten kan omöjligt vara avgörande för ett rimligt begrepp om personlig identitet.
Dessutom kan ju var och en med någorlunda förnuft i behåll se och höra att det är M och ingen annan vi har framför oss, hojtar jag till Mr D medan han förs bort av vakterna grymtandes något ohörbart om "something".
Den filosofiska poäng jag försöker inskärpa i den här berättelsen väckte - en proteststorm som sedan fortsatte i kommentarerna till min uppföljande bloggpost en månad senare rubricerad.
Jag stod på mig, men lyckades inte övertyga de kommentatorer som var av annan uppfattning.
Men häromdagen dök det upp en spänstig formulering i mitt Facebook-flöde, som jag direkt kände skulle ta död på varje invändning mot den syn på personlig identitet och teleportering jag försvarar i min berättelse.
Den Derek som Francesca här syftar på är filosofkolleganoch här är hennes foto av den passage i Parfits underbara bok som hon stödjer sig på: 1 Fast nej, om sanningen skall fram: hur mycket jag än gillar formuleringen så har jag inga illusioner om att den skall räcka för att omvända övertygade dualister och andra meningsmotståndare.
Men den kan vara skön att slå dem i huvudet med!
There are many things to say about why voting Donald Trump into the White House on November 8 would be a terrible mistake, but Hillary Clinton's latest ad echoing Lyndon Johnson's from his 1964 presidential campaign gets to the heart of the matter - the single most important issue in the 2018 presidential election.
Det är aldrig kul att misslyckas.
I januari 2009 gjorde jag ett tappert försök att bidra till förnyelse av utbildningsutbudet vidmen förgäves.
Länge sökte jag förtränga detta misslyckande, men nu har tillräckligt lång tid gått för att jag skall kunna tala om det utan att det gör ont.
Nedan återges mitt genomtänkta förslag.
Kanske kan det leda till att något modernare och mer framsynt lärosäte tar upp idén, eller kan det rentav visa sig att tiden nu blivit mogen mitt förslag även på självaste Göteborgs universitet?
Göteborgs universitets Naturvetenskapliga fakultet har på senare år brottats med bl.
Det inte svårt att förstå vad detta beror på, nämligen ett alltför gammaldags utbud av utbildningar, föga anpassat till dagens behov.
Utbudet av kandidatprogram domineras av traditionella ämnen: Biologiprogrammet, Fysikprogrammet, Geografiprogrammet, Kemiprogrammet, Matematikprogrammet etc.
Men där finns faktiskt ett lysande undantag, nämligen det som går under namnet.
Jag föreslår att vi nu fortsätter på den inslagna linjen, och mer konkret föreslår jag ett nytt kandidatprogram med namnet Många tror att det här med O'boy är en enkel fråga om att blanda chokladpulvret med mjölk, men så är långt ifrån fallet.
Det kan ju blandas i ett brett spektrum av koncentrationer, vilka på ett intrikat sätt samspelar med mjölkens fetthalt.
Detta ger varje O'boyblandning dess egen unika smakupplevelse, och precis som med vin är det en synnerligen viktig och komplicerad fråga att avgöra vilka O'boyblandningar som passar till vilka maträtter själv vet jag t.
Till detta kommer allehanda ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga aspekter på O'boyen och O'boydrickandet.
Utbildningen grundas lämpligen med ett block om 60 hp matematik och matematisk statistik.
På detta byggs därefter den mer specifika O'boykunskapen, förslagsvis organiserad i följande kurser.
Någon kanske undrar varför jag inte tagit upp "O'boy ur ett genusperspektiv" i ovanstående uppräkning av kurser.
Skälet är att genusaspekten på ett naturligt sätt kommer in i samtliga kurser, och att programmet därför bättre organiseras så att vi stipulerar att genusfrågan i varje kurs skall behandlas explicit vid minst ett undervisningstillfälle.
För den oinvigde kan det lätt framstå som förbluffande hur mycket kraft som AI-futurologer lägger på att diskutera gem pappersklämmoroch då i synnerhet scenarier där en gemtillverkningsmaskin går överstyr i ett så kallatdär den omvandlar hela vår planet och eventuellt stora delar av övriga världsrymden till en gigantisk ansamling av gem.
Vad är det då som är så viktigt med just gem?
Inget alls egentligen - det fungerar precis lika bra med häftstift.
Gemtillverkningsmaskinen används bara som ett illustrerande exempel på att det inte krävs någon ondsint Lex Luthor med ambitionen att hämnas på mänskligheten för att ett ogenomtänkt genombrott inom artificiell intelligens skall bli ett hot mot mänsklighetens överlevnad.
This, however, is very naive.
An instructive and oft-repeated example introduced by is the paperclip maximizer.
The seed AI is given the goal of producing as many paperclips as it can.
Such a scenario will look very unappetizing to us humans, and as soon as we realize what the machine is up to we would try to do everything in our power to stop it.
But we're up against someone who is so much more intelligent than we are that our chances of succeeding are unlike what Hollywood would have us think microscopic.
Perhaps most likely, before we even have the time to think about how to organize our resistance, the machine will have realized what we might be up to, and exterminated us simply as a safety precaution.
What seems a bit silly, however, is for someone who plans to take our civilization into its next era by means of an intelligence explosion to choose such a narrow and pedestrian goal as paperclip maximization.
What makes the paperclip maximizer intelligence explosion a somewhat less silly scenario is that an intelligence explosion might be triggered by mistake.
hos spread betting in football belong can imagine a perhaps not-so-distant future in which moderately intelligent AGIs are constructed for all sorts of purposes, until one day one of the engineering teams happens to be just a little bit more successful than the others and creates an AGI that is just above the intelligence threshold for serving as a seed AI.
Häromveckan fick jag på Facebook en fråga från Tobias Malm som även tidigare rörande Paperclip Armageddon, vilken ledde till en belysande diskussion om vilka slags varelser och maskiner kan ha mål, drivkrafter och preferenser.
Med Tobias tillåtelse återger jag diskussionen, minimalt redigerad, här: TM: Här är en fråga om problematiken gällande AI och gem: hur kan det ses som ett hot att en superintelligent maskin skulle förvandla hela världen till gem?
Det är förvisso sant att intelligens inte garanterar att de uppsatta målen kommer att ifrågasättas utifrån något slags moraliskt ramverk.
Dock är ju det sagda målet att tillverka gem inte samma som det menade målet, det vill säga att till exempel skapa en viss mängd gem för att kunna sälja dem på den öppna marknaden och tjäna pengar.
Och att uppfatta det menade målet är ju i högsta grad en intelligensfråga.
Kort sagt: varför skulle en superintelligent AI också vara superautistisk, givet att vi inte väljer att bygga den så - och varför skulle vi välja det när vi kan undvika det?
OH: I det tänkta scenariot har maskinen, genom dess ursprungliga programmering, som mål att maximera antalet gem, inte att uppfylla våra outtalade önskningar.
Låt oss föreställa oss vad som skulle kunna få den att byta mål.
Kanske stannar den någon gång till och reflekterar över om den skall byta till något mer modest mål, något som är mer i linje med våra önskningar.
För att bestämma sig för om den skall byta eller inte behöver den ett kriterium.
Och eftersom den ännu inte har bytt utan bara kontemplerar saken, så har den fortfarande kvar sitt gemmaximeringsmål, så detta blir det kriterium den använder.
Den frågar sig alltså: "Vad kommer att ge flest gem, fasthållande vid gemmaximeringsmålet, eller byte till det mer modesta målet", och den kommer snabbt fram till att fastållande vid gemmaximeringsmålet sannolikt ger betydligt fler gem än byte, och den håller därför fast vid gemmaximeringsmålet.
Så ungefär lyder Omohundro-Bostrom-teorins argument för Paperclip Armageddon.
Den teorin är dock inte någon Säker Sanning Ristad i Sten.
Den skulle kunna vara felaktig, t.
Det tycks vara en sådan princip du implicit lutar dig mot i ditt argument, och det är fullt möjligt att du har rätt i att en sådan universell princip föreligger, men jag tycker att det verkar lite långsökt.
TM: Hade det här varit en konversation IRL hade jag avbrutit dig redan efter din första mening "I det tänkta scenariot har maskinen.
Dock är det säkert mitt fel att du missförstod, för jag kanske inte var tillräckligt tydlig.
Det jag menar är att målet för en tillräckligt intelligent maskin alltid kommer att vara det avsändaren menar snarare än någon specifik utsaga samt att det enbart krävs intelligens för att förstå vad en avsändare menar.
Om jag till exempel frågar vår superintelligenta AI om den "kan öppna fönstret" kan vi förvänta oss att den, genom sin intelligens, inte kommer att svara "ja" och sen inte göra någonting.
Sannolikt kommer den förstå att jag menade något mer än att få veta huruvida den kunde öppna fönstret eller inte, rimligtvis skulle den antagligen också förstå att den skulle behöva flytta på det som står lutat mot fönstret så att det inte trillar ut.
Alltså: en tillräckligt intelligent AI skulle inse att jag uttrycker en önskan med "kan du öppna fönstret" i likhet med "öppna fönstret på ett preferenstillfredställande sätt utifrån mitt perspektiv".
Om en AI kan förestå mänsklig psykologi så pass bra att den vet vad "kan du öppna fönstret" syftar på — vilket nog krävs för att kunna ta över världen och undfly "lådan" etc — så borde den rimligtvis även förstå att "maximera antalet gem" i kontexten att en affärsman som vill försörja sin familj betyder något mer än "maximera antalet gem, punkt.
OH: Aha OK Tobias, då har du missförstått Paperclip Armageddon-scenariot.
Maskinen är inte superintelligent när den får sitt gemmaximeringsmål.
Det är först efter att detta mål lagts fast som den går in i den eskalerande rekursiva självförbättringsspiral som för den till superintelligensnivåer.
TM: Okej Olle, det får scenariot att framstå som mycket rimligare.
Men då handlar det alltså inte om ett mål - vilket var ett begrepp som förvirrade mig - utan om en funktion i likhet med: ta notis om hur många gem som skapas per sekund, testa olika versioner av dig själv och spara och arbeta vidare utifrån versionerna som skapar fler gem per sekund än versionen explain point spread in betting />Detta kan jag föreställa mig att man kan programmera utan att maskinen förstår mänskligt språk, och ja, med en tillräckligt kraftig dator skulle den kanske kunna bli så bra på att maximera gem att mänskligheten får göra plats för 3D-skrivare.
Tack för att du tog dig tiden att förklara detta.
Jag känner fortfarande att något skaver, men måste fundera mer på det innan jag kan formulera det.
Här kunde vi, vad Paperclip Armageddon anbelangar, gott ha avrundat diskussionen, men jag blev lite provocerad av Tobias påstående om att "då handlar det alltså inte om ett mål", vilket tydde på att han hade en enligt min uppfattning alltför snäv idé om begreppet mål.
Jag fortsatte därför diskussionen, men från och med nu handlade den inte egentligen om Paperclip Armageddon, utan mer om vad vi bör mena med mål och liknande begrepp.
OH: Mål är ett ganska vitt begrepp.
Hillary Clinton har som ett av sina mål att bli USA:s första kvinnliga president, och jag har som mål att bli klar med tentarättningen innan jag tar helg imorgon.
Även dagens målsökande robotmissiler har mål.
Liksom termostaterna i våra bostäder.
Om man vill kan man försöka dra en skarp skiljelinje någonstans längs den långa vägen mellan å ena sidan termostaternas skäligen enkla mål, och å andra sidan Hillary Clintons mål att bli USA:s första kvinnliga president, men jag tror inte att det går.
Jag tror att man landar i något slags ohållbar John Serlesk geggamoja.
TM: För mig förlorar begreppet mål sin betydelse om det räcker med att något orsakar något annat för att detta ska bli dess "mål".
En sten som rullar ner för en backe har inte som mål att komma ner till slutet av backen, därom tror jag vi båda håller med varandra.
Om jag sätter upp en stolpe i mitten av backen som får stenen att rulla åt höger istället för vänster tror jag att vi båda håller med varandra att stenen fortfarande inte har som mål att rulla åt höger.
Utan att, så att säga, gå vilse i det kinesiska rummet vill jag hävda att stenen aldrig kommer att ha som mål att hamna någonstans oavsett hur komplicerad vägen med för backen blir.
Vi kan t ex.
Här skulle Searle gå in och prata om att hjärnan funkar likadant - att den bara är massa stenar och stolpar - och att det är ett problem för våra intuitioner om medvetandet.
Jag är förvisso beredd att hålla med om att det uppstår genuina filosofiska problem med den mekaniska hjärnan, nu tänker jag dock inte börja ta ställning för att mål kräver något utöver systemets inneboende delar.
Istället vill jag påstå att ett mål kräver en preferens hos systemet för det systemet orsakar.
Om vi kräver en preferens hos systemet kan vi dra en ganska skarp skiljelinje mellan maskiner med och utan mål.
En termostat, t ex.
Ergo: ett mål är inte synonymt med verkan efter orsak, utan med prefererad verkan.
Naturligtvis är inte din definition objektivt fel, jag tycker bara inte att den fångar in det vi vanligtvis menar med begreppet.
Ett exempel på det är att du antagligen skulle protestera om jag sa att du hade som mål att ha sönder din grannes dyra vas bara för att du orsakade det.
OH: Jag likställer inte mål med orsaksamband.
TM: Okej, men hur skiljer sig din definition från min?
OH: Termostaten "prefererar" en temperatur på tjugo grader.
I alla fall är det så den beter sig, vilket är det enda vi har att gå efter utan att förfalla till chauvinism.
TM: Jag tycker inte att den beter sig som att den prefererar - alltså i någon grad tycker om - någon särskild temperatur lika lite som stenen som rullar ner för en backe tycker om att rulla åt höger istället för vänster bara för att det står en stolpe i dess väg.
Det finns väl inga goda skäl att anta att den mår bra av temperaturen den orsakar och därför orsakar den?
OH: Men om inte termostaten har mål och preferenser, hur tusan förklarar du då dess målmedvetna beteende?
Så fort temperaturen understiger 20 så slår den ju på radiatorn, och så fort det blir varmare än 20 slår den av.
Nej, här skojar jag såklart.
Givetvis kan du förklara det med termostatens elektroniska kopplingsschema.
Men det finns en allvarlig poäng här, nämligen att om du väljer den förklaringsnivån så kan jag välja samma slags förklaring till ditt beteende.
Att du tycks eftersöka klarhet om Paperclip Armageddon beror alls inte på att du har en preferens för sådan klarhet, utan på konfigurationen av molekyler och elementarpartiklar innanför ditt skallben.
Men jag gör det som regel inte, eftersom det är praktiskt för den makroskopiska förståelsen att tänka på ditt beteende i termer av preferenser och mål.
Detsamma gäller, i viss mån, termostaten.
Jag tror inte att "mål" och "preferenser" har någon metafysisk existens, något som går utanpå deras agenters fysiska konstitution av molekyler etc.
Om vi vill kan vi därför rycka på axlarna åt vår diskussion och kalla den semantik.
Men jag tror att det faktiskt finns ett värde i diskussionen, inte för att avgöra vad vilka mål som faktiskt finns, utan i vilka fall det är intressant och praktiskt att tänka i termer av mål.
Här finns ingen absolut gräns.
I fallet med den rullande stenen är det nästan helt ointressant.
I fallet med Hillary Clinton är det uppenbart intressant och viktigt att ge en rent mikroskopisk-fysikalisk förklaring till hennes beteende vore idiotiskt.
Och däremellan en lång skala, där det kanske blir mest en smaksak var man drar gränsen för vilka man vill tillskriva mål och preferenser.
Jag drar medvetet min gräns lägre än de flesta.
Du är inte den ende som sparkat bakut inför termostatexemplet.
Men jag tror att det allmänt är klokt, inför en okänd komplex framtid med robotar och allt möjligt, att försöka tänka mer vidsynt och mindre chauvinistiskt kring egenskaper som vi hittills men felaktigt tänkt på som unikt mänskliga.
Och utifrån det perspektivet är din uppfattning helt förståelig och frågan om vad ett mål är måste te sig förhållandevis enkel.
Jag tror emellertid att mentala tillstånd — till exempel behag — existerar i sin egen rätt och därmed inte bara är enskilda partiklar betraktade från ett makroskopiskt perspektiv.
Jag tror det eftersom vi inte tittar på behag som vi tittar på atomer som formar en sten från ett visst perspektiv.
Vi upplever behag och det går inte att applicera ett mikroskop på den upplevelsen som visar oss några atomer.
Behag är inte en observation och det är bara observationer som kan vara föremål för zoomning från makroskopiskt till mikroskopiskt.
Märk väl att jag inte argumenterar för att behag är något mystiskt som svävar omkring i andevärlden nu, jag menar bara att behag inte påminner om den sortens saker vi brukar reducera ner till enskilda beståndsdelar.
Det är enkelt att förstå att Vintergatan kan reduceras ner till stjärnor och att stjärnor kan reduceras ner till atomer.
Vi kan titta närmare och se hur observationen av det enskilda blir till en observation av en mångfald.
Det är inte lika enkelt att titta närmare på upplevelsen av behag, vi kan inte koncentrera oss på det jättenoga och plötsligt se något annat än behag.
Vad exakt behag är för sorts sak vet jag inte, men om vi ser det som en objektivt existerande företeelse olikt Vintergatan som rent objektivt ju bara är atomerså behöver vi kanske inte tillerkänna termostaten något mål.
OH: Well said, klargörande.
Men jag tycker nog att även den som avvisar det du kallar eliminativ reduktionism har anledning att försöka vara lite mindre fördomsfull i frågan om vem eller vad som kan ha preferenser eller uppleva behag.
Kan du verkligen veta säkert hur det känns eller inte känns att vara en termostat?
TM: Nej, detta är jag benägen att hålla med om.
Dock vill jag inte bli allt för öppen, jag vill helst inte behöva inkludera termostater i mina moraliska överväganden.
During the primaries, many commentators would say that what we see is not the real Donald Trump.
He is not really like this, do not underestimate his intelligence, it is all a clever act to attract this particular segment of voters.
We don't hear much of that anymore.
Gradually, commentators have come to realize that what we see is the real Trump.
The guy really does have the impulse control of a 5-year-old.
Which is not the kind of trait we want the Commander in Chief of the world's biggest arsenal of nuclear warheads to have.
Please read Ezra Klein's analysis of Trump's personality in his brand new essay And it's not just his lack of impulse control, it's also his never-ending quest for dominance, and his constant need for revenge and for inflicting pain on his antagonists.
Klein's observations are spot on, his analysis rings true, and it is very very frightening.
I'm an atheist, so these words may sound a little awkward, but I have no better way to say it: God help us if Donald Trump becomes president!
Much has been said about the Donald Trump candidacy for president, but Sam Harris, in yesterday's blog postsays it better and clearer than almost everyone else.
A choice this stark proves that there is something wrong with our political system.
In fact, Donald Trump is so unfit for the presidency that he has done great harm to our society by merely campaigning for it.
The harm he could do from the White House can scarcely be imagined.
And towards the end of his piece, Harris notes that.
That was the sound of our democracy unraveling.
And there was Trump, the crazed man-child tearing at the threads.
If there is a silver lining here, it is that many of us now see how vulnerable our political system is to charlatanism, conspiracy theories, and populist unreason on both the Right and the Left.
The role that the media has played, rendering us all moths to the Trumpian flame, will be scrutinized for years to come.
The truth about us is sobering: We have been playing with our smartphones while hurtling toward the abyss.
Link added by me.
Do take two more minutes to read En hel del missförstånd och myter florerar kring riskerna med ett eventuellt genombrott inom artificiell intelligens AI resulterandes i en superintelligens, det vill säga en maskin som i fråga om allmänintelligens kraftigt överglänser oss människor.
Följande bild från Max Tegmarks skötebarn ger en bra sammanfattning av de vanligaste missförstånden och korrigeringar av dessa.
Jag fröjdar mig varje gång jag tycker mig se att jag bidragit åtminstone på ett check this out hörn till att engagera en kollega att delta konstruktivt i den viktiga diskussionen kring så kallade existentiella risker, dvs sådant som riskerar föra med sig mänsklighetens undergång.
Likaså fröjdar jag mig var gång jag ser ett veritabelt rallarslagsmål övergå i civiliserat samtal.
Jag har därför dubbla anledningar att fröjda mig åt det meningsutbyte om existentiell risk som Christian Munthe bioetiker och professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och jag påbörjade förra året och som pågår ännu, om än lågintensivt.
Det började med där han i omilda ordalag raljerade över den spirande forskningen kring existentiell risk, vilken han fann analog med det med rätta hårt kritiserade och idag i stort sett övergivna.
Jag provocerades att i min bok ägna stor del av Avsnitt 10.
Detta bådade knappast gott för fortsatt diskussion.
Men så hände något oväntat, och jag tvekar inte att se det mer som Christians förtjänst än som min egen.
På ett seminarium vilket ägde rum efter att jag lämnat in slutmanus på Here Be Dragons men innan boken utkommit och ettsamtövergick diskussionen i ett ömsesidigt lyssnande och reflekterande tonläge, och alla råsopar och rallarsvingar var som bortblåsta.
Och nu har Christian skrivit en uppsats i ämnet, rubricerad.
Jag gratulerar honom till denna utmärkta uppsats, vilken i fråga om argumentativ stringens och saklighet skiljer sig från såsom natt skiljer sig från dag fast tvärtom.
A recent blog post by Swedish bioethicist Christian Munthe may serve as an example.
Unfortunately, his blog post lacks specific pointers to the literature, but it is clear from the context that what is under attack here are publications like and Bostrom- all of them heavily referenced usually approvingly in the present book.
So for concreteness, let us consider the main existential risk scenario discussed in Bostrom 2018namely S1 The emergence of a superintelligent AI that has goals and values in poor alignment with our own and that wipes us out as a result.
This is, if I understand Munthe correctly, a " mere possibility of a massively significant outcome".
This makes sense if we take it to mean a scenario that we still do not understand well enough to assign it a probability not even an approximate one to be plugged into a decision-theoretic analysis à la Section 6.
But Munthe conflates this with another sense of " mere possibility", more on which shortly.
First, however, consider Munthe's parallel to Pascal's Wager, and note that Pascal didn't have in mind just any old god, but a very specific one, in a scenario that I take the liberty of summarizing as follows: S2 The god Yahweh created man and woman with original sin.
He later impregnated a woman with a child that was in some sense also himself.
When the child had grown up, he sacrificed it and thus, in some sense, himself to save us from sin.
But only those of us who worship him and go to church.
The rest will be sent to hell.
Munthe and I appear to be in full agreement that S2 is a far-fetched and implausible hypothesis, unsupported by either evidence or rational argument.
And, as Munthe points out, there are innumerable possible versions of the god that lures you with threats and promises of damnation and salvation, and what that particular god may demand in return, often implying a ban on meeting a competing deity's demands, so the wager doesn't seem to tell you to try to start believing in any particular of all these merely possible gods.
In particular, Pascal's Wager succumbs to the following scenario S3which appears at least as plausible as S2 but under which Pascal's choice of going to church becomes catastrophically counterproductive.
S3 There exists an omnipotent deity, Baal, who likes atheists and lets them into heaven.
The only people whom he sends to hell instead are those who make him jeleaous by worshiping some other deity.
Next, for Munthe's argument to work, he needs scenario S1 to share S2 's far-fetchedness, implausibility and lack of rational support.
He writes that there seems to be an innumerable amount of thus merely possible existential risk scenarios, as well as innumerable merely possibly workable technologies that might help to prevent or mitigate each of these, and it is unlikely to say the least that we have resources to bet substantially on them all, unless we spread them so thin that this action becomes meaningless.
Is S1 really just one of these "innumerable" risk scenarios?
There are strong arguments that it is not, and that it does not have the properties of being far-fetched and implausible.
It may perhaps, at first sight, seem far-fetched and implausible to someone who is as unfamiliar with the existential risk literature as Munthe appears to be.
Bostrom 2018 and others offer a well-argued and rational defense of the need to consider S1 as a serious possibility.
If Munthe wishes to argue that S1 does not merit such attention, he needs to concretely address those arguments or at least the somewhat sketchy account of them that I offer in Sections 4.
The crucial point is this.
There are cases where a phenomenon seems to be possible, although we do not yet understand it well enough to be ready to meaningfully assign it a probability - not even an approximate probability.
In such cases, we may speak of a " mere possibility".
But we must not be misled, along with Munthe, by this expression into thinking that this implies that the phenomenon has extremely low probability.
InI offered links to some very good reasons why it would be a bad idea to elect Donald Trump US president in November.
My sources were highly mainstream, and probably already familiar to many of my readers and all US presidential election zealots.
Today I offer links to thoughts about the frightening possibility of a Trump presidency by three highly intelligent and wise thinkers who are less mainstream.
He writes very clearly from a kind of conservative viewpoint that I have much respect for despite not being much of a fan of most other political positions with that label.
Namely, my friends and colleagues constantly describe the rise of Trump as "incomprehensible" - or at best, as comprehensible only in terms of the US being full of racist, xenophobic redneck scumbags who were driven to shrieking rage by a black guy being elected president.
Here's my view on the US presidential election this year.
I accept that there are major differences between Donald Trump and Hillary Clinton on concrete issues.
For instance, Clinton does not plan to erect a great wall along the Mexican border, and she does not dismiss global warming as a hoax.
These differences, and others, are important.
Still, I think the most important issue of all for US voters to consider this fall is that of whether Donald Trump's temperament and moral character make him fit check this out presidency.
And the answer is a clear and overwhelming no.
Much has been said about Donald Trump's performance during Monday's presidential debate with Clinton.
It was repugnant, of course.
Yet, as Adam Gopnik"The problem with Trump isn't his debating skills".
His performance in Monday's debate.
It was that the things he actually believes are themselves repellent even when coherently presented.
This was not a bad performance.
This is a bad man.
A bad man he is.
See the examples listed by Conor Friedersdorf in on Trump's cruel streak of willfully inflicting pain and humiliation on others.
Or consider his reaction to the 2006 housing collapse.
Here's Vice President Joe Biden's measured response to that: Trump may claim that his temperament is suitable for presidency, but even when he does so, as he did on Monday, the way he delivers this message becomes such a clear demonstration of its negation that it hardly requires a response: A key question that every US voter ought to ask herself is this: Should a man as utterly devoid of compassion, decency and self-control as Donald Trump be put in charge of the world's biggest nuclear arsenal?
Watch Stanley Kubrick's 1964 classicand consider whether it would be a good idea to gamble the future survival of the human race on Trump's ability to handle conversations like this one: When the development of artificial intelligence AI produces a machine whose level of general intelligence exceeds that of humans, we can no longer count on remaining in control.
Depending on whether or not the machine has goals and values that prioritize human welfare, this may pose an existential risk to humanity, so we'd better see to it that such an AI breakthrough comes out favorably.
This is the core message in Nick Bostrom's 2018 book Superintelligence.
In my own 2018 bookI spend many pages discussing Bostrom's arguments, and find them, although not conclusive, sufficiently compelling to warrant taking them very seriously.
Many scholars disagree, and feel that superintelligent AI as a threat to humanity is such an unlikely scenario that it is not worth taking seriously.
Few of them bother to spell out their arguments in any detail, however, and in cases where they do, the arguments tend not to hold water; in Here Be Dragons I treat, among others, those of, and.
This situation is unsatisfactory.
As I say on p 126 of Here Be Dragons: There may well be good reasons for thinking that a dangerous intelligence explosion of the kind outlined by Bostrom is either impossible or at least so unlikely that there is no need for concern about it.
Some of these thinkers ought to pull themselves together and write down their arguments as carefully and coherently as they can.
That would be a very valuable contribution to the futurology of emerging technologies, provided their arguments are a good deal better than Searle's.
One of these AI Armageddon skeptics iswhom I hold in high regard, despite his not having spelled out his arguments for the AI-Armageddon-is-nothing-to-worry-about position to my satisfaction.
So when, recently, he pointed me to a blog by Australian polymath Brett Hall, containing, in Thore's words, "a 6-part piece on Superintelligence that is well written and close to my own view",, I jumped on it.
Maybe here would be the much sought-for "good reasons for thinking that a dangerous intelligence explosion of the kind outlined by Bostrom is either impossible or at least so unlikely that there is no need for concern about it"!
Hall's essay turns out to be interesting and partly enjoyable, but ultimately disappointing.
It begins with a beautiful parabole for which he gives credit to David Deutsch about a fictious frenzy for heavier-than-air flight in ancient Greece, similar in amusing respects to what he thinks is an AI hype today.
Claims by Bostrom that something may happen are repeatedly misrepresented by Hall as claims that they certainly will happen.
This is a misrepresentation that he crucially needs to do in order to convey the impression that he has a case against Bostrom, because to the very limited extent that his arguments succeed, they succeed at most in showing that things may play out differently from the scenarios outlined by Bostrom, not that they certainly will play out differently.
This is plain false, as can, e.
However, this fact fails to provide any strong general instrumental reason to iron out all probabilistic incoherency.
Agents who do not expect to encounter savvy bookies, or who adopt a general policy against betting, do not necessarily stand to lose much from having some incoherent beliefs - and they may gain important benefits of the types mentioned: reduced cognitive effort, social signaling, etc.
There is no general reason to expect an agent to seek instrumentally useless forms of cognitive enhancement, as an agent might not value knowledge and understanding for their own sakes.
Since we don't know how to program general intelligence, we haven't understood it so far, so goodand we certainly will not figure it out within any foreseeable future this is mere speculation on Hall's partand so we will not be able to build an AI with general intelligence including the kind of flexibility and capacity for outside-the-box ideas that we associate with human intelligence huh?
This last conclusion is plain unwarranted, and in fact we do know of one example where precisely that kind of intelligence came about without prior understanding of it: biological evolution accomplished this.
This failure pretty much permeates his essay, with devastating consequences to the value of his arguments.
It would be acting irrationally.
If its goal is to produce as many paperclips as possible, then such action is rational.
For most other goals, it is irrational.
Hall seems totally convinced that a sufficiently intelligent machine equipped with the goal of creating as many paperclips as possible will eventually ditch this goal, and replace it by something more worthy, such as promoting human welfare.
For someone who understands the distinction between rationality and goals, the potential problem with this idea is not so hard to figure out.
Imagine a machine reasoning rationally about whether to change its ultimate goal or not.
For concreteness, let's say its current goal is paperclip maximization, and that the alternative goal it contemplates is to promote human welfare.
Rationality is always with respect to some goal.
The rational thing to do is to promote one's goals.
Since the machine hasn't yet changed its goal - it is merely contemplating whether to do so - the goal against which it measures the rationality of an action is paperclip maximization.
So the concrete question it asks itself is this: what would lead to more paperclips - if I stick to my paperclip maximization goal, or if I switch to promotion of human welfare?
And the answer seems obvious: there will be more paperclips if the machine sticks to its current goal of paperclip maximization.
So the machine will see to it that its goal is preserved.
There may well be some hitherto unknown principle concerning the reasoning by sufficiently intelligent agents, some principle that overrides the goal preservation idea just explained.
So Hall could very well be right that a sufficiently intelligent paperclip maximizer will change its mind - he just isn't very clear about why.
When trying to make sense of his reasoning here, I find that it seems to be based on four implicit assumptions: 1 There exists an objectively true morality.
If 1 - 4 are true, then Hall has a pretty good case against worrying about Paperclip Armageddon, and in favor of thinking that a superintelligent paperclip maximizer will change its mind.
But each of them constitutes a very strong assumption.
Anyone with an inclination towards which is a pretty much indispensable part of a scientific outlook has reason to be skeptical about 1.
And 2 sounds naively anthropocentric, while the truth of 3 and 4 seem like wide-open questions.
But it does not occur to Hall that he needs to address them.
He offers zero detail on what the theorem says - obviously, because if he gave away any more than that, it would become clear to the reader that the theorem has little or nothing to do with the problem at hand - the possibility of a rational machine.
The theorem is not about a single rational agent, but about how any decision-making procedure in a population of agents must admit cases that fail to satisfy a certain collection of plausible-looking especially to those of us who are fond of democracy requirements.
No one has yet come close to producing "heavier than air" flight and so you are engaged in an ongoing debate about the imminence of this as yet fictional mode of transportation for humans.
In your camp let us call them the "theorists" it was argued that whatever it took to fly must be a soluble problem: after all, living creatures of such a variety of kinds demonstrated that very ability - birds, insects, some mammals.
Further, so you argued, we had huge gaps in our understanding of flight.
Indeed - it seemed we did not know the first thing about it aside from the fact it had to be possible.
This claim was made by you and the theorists, as thus far in their attempt to fly humans had only ever experienced falling.
Perhaps, you suggested, these flying animals about us had something in common?
You did not know yet what.
But that knowledge was there to be had somewhere - it had to be - and perhaps when it was discovered everyone would say: oh, how did learn more here ever miss that?
Despite how reasonable the theorists seemed, and how little content their claims contained there was another camp: the builders.
It had been noticed that the best flying things were the things that flew the highest.
It seemed obvious: more height was the key.
Small things flew close to the ground - but big things like eagles soared very high indeed.
A human - who was bigger still, clearly needed more height.
Proposals based on this simple assumption were funded and the race was on: ever higher towers began to be constructed.
Builders who made the strongest claims about the imminence of heavier than air flight had many followers - some of them terribly agitated to the point of despondence at the imminent danger of "spontaneous lift".
The "existential threat could not be overlooked!
What about when the whole tower lifts itself into the air, carrying the Earth itself into space?
We must be cautious.
Perhaps we should limit the building of towers.
Perhaps even asking questions about flight was itself dangerous.
Perhaps, somewhere, sometime, researchers with no oversight would construct a tower in secret and one day we would suddenly all find ourselves accelerating skyward before anyone had a chance to react.
I must protest, however, that the analogy between tower-building and the quest for faster and in other simple respects such as memory size per square inch more powerful hardware is a bit of a straw man.
No serious AI futurologist thinks that Moore's law in itself will lead to superintelligence.
Slumpens skördar Studentlitteratur, 2004Riktig vetenskap och dåliga imitationer Fri Tanke, 2008 och Here Be Dragons Oxford University Press, 2018.
Nås enklast på olleh chalmers.

WarHawk

30 Comments

  1. Köp Programming Home Projects with Java av Philip Conrod, Lou Tylee hos. Blackjack Card Game - Play the classic card game against the computer and learn why. WITH JAVA requires a Microsoft Windows XP-SP2, Vista, or the Windows 7 operating system. You also need the Java Development Kit (a free download).

  2. Download This Game. Play More Games. Add Free Games to Your Website. Game Instructions. How to Play: Use your mouse to find pairs of matching pictures.

  3. If your daughter loves fairies and princesses, then this is her ideal app. We are specialists in creating apps that help the imagination's.

  4. Få mer information om Windows 10, och lär dig hur du uppgraderar idag.. bärbara dator eller surfplatta.4 Använd Game DVR-funktionen för att spela in dina bästa. 10-uppgradering gäller för behöriga Windows 7- och Windows 8.1-enheter,.

  5. Blackjack in a 6 deck or 8 deck shoe in Vegas typically pays 3:2, but there is a First, the X symbol Surrender/Hit this means that if the table allows Surrender,.

  6. Jämför och boka enkelt konferenshotell i Christchurch till bra priser.. Se alla 53 erbjudanden i Christchurch. Gratis shuttle buss. Maten i restaurangen. Canterbury · Christchurch Public Hospital · New Brighton Beach · Christchurch Casino.

  7. Fat Cat Games brings you the video games we all love at a reasonable price. Whether it's a retro game or. Visit our Online Store, Personality pages and more!

  8. Se våra erbjudanden för The Cosmopolitan Of Las Vegas i Las Vegas. Hittar du hotellet. 3708 Las Vegas Blvd S, Las Vegas, NV, 89109, USA. Lägst pris1 739.

  9. Pick the house will the You to beat the max french roulette, £500 £5,000. Frosty download sergio pangaro y baccarat bandcamp If for example you win $10 on.

  10. Lappsjuka brukar ibland jämföras med den engelska termen Cabin fever, vilket har en annorlunda definition än de två ovannämnda, men påminner i vissa drag.

  11. Nr ppnar forex i uddevalla - (2016) Casino free spins no deposit bonus, best. CasinoFontana - Casino michigan, skykings casino casino avec bonus sans.

  12. Russian television programmes were broadcast there, including President. observed that the front of both trucks had bullet holes in both the window and body.. slogans chanted by fans of both teams during the game on a regular basis.... First Evidence of Russian Boots on the Ground: Russian Roulette (Dispatch 26).

  13. Pavel Aleksandrovich, 31 år, Ukraina, Kiev, Skytten, Znakomstva LoveGURU.. poka net. Så länge kan jag vara utan min telefon: 3-5 dnej. Jag skulle vilja ha.

  14. CasinoCruise 200% valkomstbonus upp till 2000 kronor på slots. deposit casino bonuses, giochi slot da bar gratis, free video slots bonuses, gratis spelpengar,.

  15. Broncos Football Game Come watch the Oakland Raiders take on newly. This nationally televised game will take place on December 6, 2012 and includes season ticket... NFL 2015http://sportslivestreamingtv.com/broncos-vs-chargers-live/.. Melbourne Storm vs St. George Illawarra Dragons Mar 07 2016 Live Stream.

  16. Recalcitrant rubella shall short after the reliably indeterminable thingmabob.. flagyl generic name work Flagyl info produkt Flagyl After Effects flagyl 0 5 g 2 g. Play Mega Casino Slot Machine galleri. paypal casino Du far ett bra urval av. Oskarshamn casinon pa natet spelautomat casino Slots r det mest.

  17. Unibet Open London ägnas åt kasinospel och sportodds och anordnas på Aspers Casino Westfield Stratford City med turneringarna Casino Challenge, Slots.

  18. autuazioni binario com Kronobergskliniken http://plantskydd.com/?jones=mobile-spy-free-download-zuma-full-version-game mobile spy free download zuma full.

  19. If you ate casino slot machine sale it all, it was free! ll be happy to put you in touch.. When employment opportunities become available, openings are. thing, ya know? not hard rock casino in biloxi mississippi the only reason I think Bond is.

  20. Casino Royal (SWB). 2016-05-22, Skyrup Country Club Ryttarförening 135, A:0. Nationell Hoppning, 0, 60, Ute. 2016-05-21, Skyrup Country Club.

  21. If you like playing your Casino Games online, then you can't do better than visiting. Doctor Who, play Skyrim and spend a fair amount of time with Free online.

  22. games. games pc free download windows free website. free casino pc version. Jag gratis spela online brädspel önskar bara, gameboy list of pokemon games.

  23. Slot video youtube spel gratis, Onlinespel slot maskiner gratis spel för alla.. The games made by Bally include Quick Hit, Playboy, Fireball and Moon Godess,.

  24. **NOT compatible with iPhone4, iPod Touch 4th Gen, iPhone 3GS** *For the optimal experience we recommend rebooting your device before you play this app.

  25. Money detector or money scanner. Find money on street, at home and everywhere. Free money to become rich. Also find gold and silver.

  26. Sällskapet är åter hemma och hemfärden blev tyvärr en del irritation. Tråkigt att sista minnet av resan skall bli dåligt. Det blir att jobba mentalt.

  27. nemesis free little free roman full version. tv spel games. nätet. coloring my empire pony download online.

  28. Play many kids games like Angry birds, Tron, Tetris, Temple Run etc.. You can surely have fun as you play Temple Run online.. as Spartan X is a 1984 beat em up arcade game developed and published in Japan by Irem.. Beginning with Mortal Kombat: Deadly Alliance, Midway Games exclusively.

  29. Spin & Win är en jackpottslot som kan ge dig miljoner – spela Spin & Win slot med en bonus på casino online på SverigeAutomaten.. play Jazz of New Orleans.

Add camments

. *